 |
|
|
 |
|
(Agility,eng.=snabbhet,vighet)
Agility är fart. Agility är action. Det är vighet och snabbhet. Det är en balanserad avvägning mellan snabbhet och säkerhet. Springer hunden för snabbt är det risk att den slaravar och till exempel river ett hopphinder. Fast tar hunden hindren med för stor säkerhet är det risk att någon annan medtävlande hund springer i mål på en bättre tid.
Många tror att agility är att lära hunden att forcera en hinderbana på så kort tid som möjligt. Men hundsporten agility är så mycket mer än det. Visst är det betydelsefullt att hunden är hindersäker, men minst lika viktigt är det att hunden och föraren är tydliga och har ett sinne för timing. Att man därtill även är "lite rask om fötterna" gör saken avsevärt mycket lättare. Som ett exempel så kan en riktigt duktig agility-hund springa fem (5) meter på en (1) sekund!
Så det gäller verkligen att hänga med i svängarna!
Agility är ett stort samspel mellan hund och förare - ett verkligt team-work.
Föraren visar den rätta vägen i denna "labyrint" av hinder, och hunden har vigheten och snabbheten att forcera själva hindren. Det är en mäktig känsla att kunna dirigera sin hund på avstånd och i full språng till just det hindret som är det rätta i hinderbanan.
Agilityn kommer ursprungligen från England. Det började som ett paus-program på den stora hundutställningen "The Cruft´s" 1978. Året efter det blev det en officiell hundsport i England. Till Sverige kom agilityn 1984, då det arrangerades en uppvisningstävling på "Stora Stockholm". 1987 fick agilitysporten officiell status i Sverige.
Agilityn har förändrats under årens lopp. Hindren är dock i stort sätt de samma, men inlärnings-metoderna och handlingen-hur man dirigerar hunden mot hindren- förändras hela tiden.
Uttryck som "linjer", "stolpar", "plocka in hunden", "drag-arm" och "handlingssystem" är ord som begynnelsens agilityförare inte skulle förstå något av alls. För att inte tala inlärningsmetoder som "target", "running contacts" och "2*2-metoden". Då-tidens agility-inlärning utgjordes mest med att man lockade hunden över/igenom hinder med hjälp av en hand full med godis. Numera används ofta mycket mera avancerade (som exempelvis ovan nämda) inlärningsmetoder.
I en agilitybana (15-20 hinderpassager) finns tre olika hopphinder (vanligt hopphinder, lång-hopp och däcket). Där finns även tre olika tunnlar (kort, lång och platt tunnel, där tunnelns utgång ej är helt öppen utan bstår utav ett släp som hunden själv måste pressa upp).
Förutom ett slalom finns även tre olika balanshinder (balansbom,gungbräda och A-hinder). Varje bana är unik för varje tävlingstillfälle.
Hundarna delas alltid upp i tre olika storkelsklasser: SMALL, MEDIUM och LARGE, där varje storleksklass tävlar separat för sig.
För att hunden ska få tävla måste den vara minst 18 månader. Hunden mäts in i vilken storleksklass den ska tävla i. I en oblikatorisk tävlinsbok noteras inmätningen och hundens agilitymeriter.
Tävlingen går ut på att hunden ska ta sig igenom hinderbanan på så lite hinderfel som möjligt och på kortast tid. Alla ekipage börjar alltid i klass 1 och kan sedan jobba sig vidare till klass 2 och slutligen klass 3.
Vill man lära sig mera om agility och läsa mer om reglena, så besök svenska brukshundklubbens hemsida www.sbk.nu
Agility är action- må det bästa ekipaget vinna!!
Vid pennan:Kerstin Eriksson
|
|
|
|
|
|